Jag ringer mina bröder av Jonas Hassem Khemiri – Recension

Det finns en passage i Jag ringer mina bröder jag aldrig kommer glömma. En konversation mellan huvudpersonen och en äldre släkting. Samtalet kommer i ett kritiskt skede i berättelsen och blir en andningspaus för både karaktärer och läsare. Det är avskalat, hudlöst och ärligt och fångar upp alla känslor och tankar som snurrat omkring i det kaos som de kallar verklighet.
Vad som sägs, de faktiska orden, minns jag bara fragmentariskt, men känslan de gav mig som läsare stannade kvar och finns där ännu.

Utgiven av Bonniers och finns hos bland annat Bokia, Adlibris och Bokus

Richard Ford till Bokmässan

Som bloggambassadör för bokmässan har jag precis fått veta att Richard Ford kommer till mässan! Den Pulitzerprisvinnande författaren kommer bland annat att tala om sin nya roman Kanada som släpps i höst.

Läs mer om Richard Ford på hans hemsida
Återkommer snart med mer information.

Världsbokdagen

Idag är som bekant världsbokdagen och för att fira detta läste jag boken Djungeldjur – nyfikna öron för min ettåring. Varje uppslag visar en illustrerad bild på ett djur och om man trycker på en knapp får man höra hur det låter. Roligt alternativ till de vanliga pek-böckerna och man förstår snabbt vilka djur som är mest spännande. Så här tyckte min dotter:
Innelistan: Apa, Elefant och Papegoja.
Utelistan: Flodhäst och lejon.
Bubblare: Panda. (Den skrattar liksom maniskt, lite rolig men ganska läskig)
Klar vinnare: Batteriluckan. Lite otippat kanske men klart mest underhållande tyckte dottern.

Nådastöt av Louise Penny

Ingen tycker om C.C.Poitier. Det är till och med så att de flesta avskyr henne och någon hatar henne så mycket att hen mördar henne, mitt på ljusan dagen framför ögonen på halva byn Three Pines invånare. Tillvägagångssättet är intrikat och krångligt men ändå är det ingen som ser mördaren utan alla tar för givet att det är en olycka. En konstig och oförklarlig olycka, men ändå.

Den sympatiske kommissarie Gamache kopplas in, som mer än gärna återvänder till Three Pines. Sist han var där (i Mörkt Motiv) fick han stifta bekantskap med några av invånarna och utvecklade en slags vänskapsrelation med ett par stycken av dem. Hans team är också på plats men det är osämja i leden. Ett gammalt fall ligger och pyr och även den så trygge Gamache tvivlar på sina tidigare beslut.

Nådastöt utspelar sig under julen vilket inte är helt obetydligt för historien och dess utveckling. Byn lever upp och om man gillade atmosfären och mysfaktorn i Louise Pennys första bok om Three Pines kommer man få sitt lystmäte. Det äts, dricks varm cider framför den obligatoriska brasan och det blir naturligtvis en snöstorm. Det är tryggt. Och det fungerar utmärkt. Trots att våldet är mera framträdande i Nådastöt är det ändå inte det centrala och avgörande. De annars nästan obligatoriska vändorna till bårhuset och nergrottandet i dna-analyser som är mer eller mindre standard i genren hålls på ett minimum. Istället är det relationerna som är i fokus och genom dem nystas fallet upp, bit för bit.

För den som gillar pusseldeckare och tycker om när det får gå lite långsamt rekommenderas Nådastöt varmt. Har du inte läst första delen om Kommisarie Gamache, Mörkt motiv, så kan jag rekommendera det då båda håller hög klass.

Originalets titel är Dead Cold och förlagets hemsida finner ni här: Bonnier. Bok tre om Three Pines heter Den grymmaste månaden och har precis släppts.

Boken kan köpas på bland annat  Bokia.se, Adlibris och Bokus.com

Världens bästa inledning på en bok

De första raderna i en bok. Det är där det händer, det är där tonen sätts och läsarens intresse ska väckas. Om man inte fångar läsaren omgående är det kört. Har man inte fattat tycke efter första sidan är det inte troligt att man läser färdigt boken.

Det sista vet jag inte hur sant det är men visst är inledningar intressanta. Jag har många gånger blivit ståendes i bokaffärer läsandes olika böckers första sidor vilka ofta säger mer än baksidestexten. Jag hade en professor i litteraturvetenskap som en gång påstod att världens bästa inledning var öppningsraden I nationens intresse av Jan Guillou: ” Maria Szepelinka-Adamsson hade 90 sekunder kvar i livet”. Andra som ofta nämns när ämnet diskuteras är ”Han kom som ett yrväder…” ur Hemsöborna och ”Äntligen stod prästen i predikstolen.” ur Gösta Berlings saga.

Att välja en favorit är svårt men en jag ofta återkommer till är Richard Yates Easter Parade:
”Ingen av systrarna Grimes skulle få ett lyckligt liv, och i efterhand föreföll det alltid som problemen började med föräldrarnas skilsmässa.”

En annan stark kandidat är Douglas Couplands JPOD: ”Gud, jag känner mig som en flykting från en Douglas Coupland-roman. Åh, den idioten. Vem tror han att han är”.

Nu undrar jag vilken som är din favorit? Vilka rader fångade eller fascinerade dig då du såg dem? Skriv gärna en kommentar och se vad andra tycker!

Tolkiens egna omslag till Sagan om Ringen trilogin

Att J.R.R Tolkien var en mycket produktiv författare kommer nog inte som en överraskning för de flesta. Men att han illustrerade egna omslag till både Sagan om Ringen trilogin och The Hobbit är mindre känt och än färre har sett dem. Några bilder har skymtat förbi i specialutgåvor av böckerna men nu kan man beskåda fyra av dem på hemsidan openculture.com. Jag har svårt att välja en favorit men färgkombinationerna på Sagan om konungens återkomst är magiska. Döm själva.

http://www.openculture.com/

Inspirationsträff med bloggambassadörerna

I helgen var det så äntligen dags att träffa de andra elva som också är bloggambassadörer för Bokmässan 2013. Tillsammans fick vi två härliga och inspirerande dagar med bland annat Johan Kollén, Gunilla Sandin och Birgitta Jacobsson Ekblom från Bokmässan. Resultatet kommer ni under året kunna följa på de tolv bokbloggarna och självklart på bokmassan.se

Vill du läsa mer så har bland annat Läsa och Lyssna och The Book Pond skrivit om träffen och även kryddat med fler bilder.