Mörkt motiv av Louise Penny – Recension

Det är inte ofta det traditionella och välkända fungerar som en frisk fläkt men i en genre som kriminallitteraturen, där våldsbeskrivningarna blir allt mer utstuderade och antalet lik per kapitel eskalerat, känns Louise Pennys Mörk motiv just så. Jämförelsen med Agatha Christie och P. D James på omslaget är befogad, åtminstone i fråga om miljö och upplägg.

Den lilla byn Three Pines mister en morgon en av sina mest älskade medborgare i vad som först ser ut som en jaktolycka. Den avlidne, gamla Miss Neal, har träffats rakt i hjärtat av en pil och den erfarne kommisarie Gamache och hans team kallas in för att utreda det uppenbara. Men vistelsen i Three Pines blir längre än vad man först räknat med. Att det inte är frågan om en olyckshändelse står klart ganska snart, men att ens finna någon som har nått ont att säga om Miss Neal, än mindre motiv att mörda, verkar omöjligt.

Jakten på mördaren går lugnt tillväga. Gamache förhör byborna framför pensionatets öppna brasa ätandes nybakade cupcakes eller i den lokala bokhandeln sittandes i en skön läderfotölj. Allt omsorgsfullt inramat av småstadens höstliga förvandling och väntan på den årliga marknadsdagen. Det fina är, att tempot till trots så blir historien aldrig ointressant. Penny har en skön förmåga att blanda kvicka och ganska roliga dialoger med en djupare inblick i bybornas liv och hantering av deras väns bortgång. Ingen vill egentligen tro på det som hänt utan gnetar på med vardagen bäst de kan men med den obehagliga vetskapen att någon av dem är en mördare skavande långt inne i kroppen.

Armand Gamache må vara stöpt i samma form som många andra medelålders poliskommissarier men med flera förlåtande och sympatiska drag, som att han har svårt att se lik och får svindel så fort han vistas en meter över havet. Hans team kan vid första anblick även det se ordinärt ut. Här finns den gamla kollegan som känner Gamache utan och innan, den hårde chefen och nykomlingen som gör sitt första uppdrag på fältet. Stereotyperna till trots så rymmer gruppen en hel del dynamik och karaktärerna är respektfullt utmejslade och mänskliga. Då detta är den första boken om Gamache ser jag fram emot att lära känna dem alla mer ingående i kommande historier.

Mörkt motiv är ett välkommet miljöombyte för den som vill ta en paus från genrens för ögonblicket ganska breda mittfåra. Om du tillåter dig växla ner och stiga in i Three Pines öppna och varma famn kan höstmörkret kännas lite mysigare och lite mera spännande.

Orginalets titel är Still Life och förlagets hemsida finner ni här: Bonnier. Bok två heter Nådastöten och har precis släppts.

Boken kan med fördel köpas i din lokala bokhandel eller på nätet på bland annat Bokia.seAdlibris och Bokus.com

En kommentar till Mörkt motiv av Louise Penny – Recension

  1. […] andra som bloggat om boken (den svenska översättningen) är: Erikas bokprat, hyllan, Ordförrådet och Annikas litteratur- och […]

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: