Gerilla diktning, eller hur tv-manualen gjorde mig lycklig!

Poesi finns överallt. Oftast är den förpackad i diktsamlingar eller på bloggar men jag vill hävda att mycket poesi finns i vardagen. En slags gerilla poesi som vill få oss att stanna till och känna något eller bara få oss att le. Jag ska förklara hur jag menar.
Vi har köpt en ny TV. Det är, utan att överdriva, så långt ifrån poesi man kan komma. Om du införskaffat en TV under de senaste åren vet du kanske att det inte bara är att sätta i antennkabeln och titta på valfritt program, utan mer kan liknas vid en teknologisk brottningsmatch.
Nya kablar, antennadapter, wifi-anslutning, appar, uppdatering av den senaste mjukvaran, installationsguider och slutligen en ny fjärrkontroll att styra över alla de andra fjärrkontrollerna. Efter ett par timmar är hjärnstressen maximal och lipen nära. Sambon har tagit med barnen till lekplatsen för de inte ska lära sig fler svordomar och i desperation bläddrar jag fram ytterligare en sida i manualen som följde med tv:n. Det är då det händer.
lokloklok
Lika oväntad som Tranströmers bortglömda glänta finns den bara där. Dikten. Inbäddad i en skog av teknologiska termer, instruktioner och förmaningar. Det är som om någon på TV-tillverkarens huvudkontor visste något som ingen annan visste. Att det bästa sättet att bota den stress och de känslor av frustration det medför att koppla in en smart-tv naturligtvis är det motsatta. Det helt nedkopplade och analoga. En dikt. Befrielse från den elektroniska handbojan.

Och en sån dikt sedan.

”This page is intentionally left blank.”

Ett självklart påstående som i det ögonblick det sätts på pränt motsäger hela sin existens. På samma gång som man läser den upphör dess mening att existera. Det blir en antites. Sidan är inte tom fast texten påstår att den är det. Det är inte bara motsägelsefullt, det är genialt! Det är poesi på hög nivå och den drabbar mig där på golvet, bland sladdar, wifi-anslutningar och känslor av att tekniken slutligen besegrat mig.
Jag blir lycklig. Det är som om en naturlag trätt in och ställt allt till rätta. När familjen kommer hem är tv:n äntligen inkopplad och ordningen återställd.

Någon skeptiker kanske påstår att dikten inte alls är någon dikt utan bara en brasklapp från tillverkarens sida för att slippa telefonsamtal och meddelande från människor som tror att något blivit fel i deras manual, att något saknas och att just det som de sökte efter skulle kunna finnas på precis den blanka sidan. Till det säger jag ja. Så är det. Men deras svar finns här. Mitt framför näsan. Det är bara en fråga hur man tolkar den. Kanske borde den som skrivit diken få sparken från sitt jobb. Jag tycker att hen borde ge ut en diktsamling.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: