Vad jag lärde mig på Bokmässan 2015

30 september, 2015

Bokmässan kom och gick. Eftersom jag det senaste haft mer smärta än vanligt på grund av intensiv träning/rehabilitering på Frölunda specialistsjukhus (kronisk värk, lång historia) så hade jag inte några egentliga förväntningar på årets mässa. Kanske var det därför det blev så bra. För det blev det. Och mycket lärde jag mig, som till exempel att:

  • Alex Schulman stänger av sin mobiltelefon klockan 16:00 varje dag för att kunna fokusera på livet istället för Twitterflöden, mail och det sociala livet. (Han sätter dock på den igen innan läggdags så att han inte missar något)
  • Sigge Eklund badar en timme varje kväll till sin frus förtret
  • Clara Henry är omåttligt populär
  • man inte blir så populär om man har på sig ryggsäck när det är mycket folk (läs jag)
  • Håkan Juholt gillar Science Fiction (han köpte Ensam på Mars)
  • Man får gratis kaffe i Svenska kyrkans monter
  • David Lagercrantz nog skulle behöva en lång semester
  • man kan göra riktiga fynd den sista timmen innan stängning på söndagen.
  • man kan bli väldigt fattig just den sista timmen innan stängning på söndagen.
  • Ernst Kirchsteiger är precis som på tv
  • den första boken av Jan Guillou att ges ut på ungerska blir Ondskan
  • två dagar på mässan är inte tillräckligt! Längtar redan till nästa år. 
The hardest working man in bokbranschen - David Lagercrantz

The hardest working man in bokbranschen – David Lagercrantz


Glad Valborg önskar Ordförrådet!

30 april, 2015

Långhelg väntar för de flesta och Ordförrådet vill passa på att önska er alla en avslappnande och trevlig Valborg och första maj. För att få lite förankring i litteraturen gick vi ut på stan och frågade ”Har du någon speciell bok du förknippar med Valborg?”

  
Kenneth Eldh, Handläggare på Landsarkivet och keyboardist i hobbybandet ”Lena fötter

”Jaha, jo det måste vara Madicken av Astrid Lindgren! Hihihi, när Madicken, Lisabet och Alva går och tittar på brasan och, du vet, hon, Mattis storasyster kastar Madickens nya röda sko på elden. Hahahaha, åsså e de Abbe som får den i skallen och får sig en jäkla utskällning av Alva. Hahahaha! Sen jag läste den har jag varit grymt intresserad av…. skor. Trevlig Valborg, nu kommer min buss.”


Har ni läst Nessers senaste? Den av Paula Polanski?

12 januari, 2015

2015/01/img_0205.jpg

Jag har på det senaste stiftat bekantskap med en för mig helt ny författarinna vid namn Paula Polanski och hennes bok Straff. Boken släpptes i september 2014 och det var när jag, efter att ha läst på bokens baksida, blev intresserad och köpte bokhandelns enda exemplar. En detalj som gjorde mig extra glad var att den var översatt av Håkan Nesser och detta såg jag som en slags kvalitetsstämpel. Om Nesser hittat och översatt den kriminalroman jag hade i handen kunde den åtminstone inte vara helt ointressant.
Straff blev liggande ett tag som det ibland blir med impulsköpta böcker men när jag äntligen börjat läsa slog det mig att texten verkligen påverkats av sin översättare. Har man läst några böcker av Håkan Nesser känner man igen hans karakteristiska stil och parafrasering. Inte undra på att han gillade den här boken kom jag på mig att tänka då den på så många sätt påminner om hans egna sätt att berätta. Men kanske borde en erfaren förläggare någon gång på vägen höjt ett ögonbryn och påpekat att översättaren ska vara en så neutral instans som möjligt för att man inte ska förväxla texten för hans egen?
Eller hur var det med det egentligen? För desto längre in i boken jag kommer ju fler likheter tycker jag mig finna. Karaktärernas sätt att fungera kontra liknande i andra av Nessers böcker och hur själva bokens struktur är slående lik den i bland annat Himmel över London eller Levande och döda i Winsford.

För att få lite klarhet söker jag efter mera information om författarinnan, Paula Polanski, och kammar noll. På Albert Bonniers förlags hemsida finns inget och det slår mig i samma veva att jag inte ens vet vilket språk boken i original är skrivet på. På samma gång som jag söker info letar huvudpersonen i Straff också efter sanningen. I sin jakt har författaren Max (javisst är han också författare) mer eller mindre ofrivilligt dragits in i en historia där det är svårt att veta vad som är sanning eller lögn och vem som egentligen är vem. Och det är nu som jag blir mer eller mindre säker på min sak. Paula Polanski är Håkan Nesser. Så måste det naturligtvis vara och med ens får boken en helt ny dimension utanför sina pärmar. Vad som fäller avgörandet är när en av bokens karaktärer presenteras som just… Paula Polanski.
Varför Nesser valt att ge ut boken under pseudonym blir självklart, hans kriminalberättelse växer och slår ner sina rötter i vår egen verklighet. Snyggt och överraskande. Känner mig naivt stolt, och lite lurad. Efter att ha kollat recensioner upptäcker jag att vi är fler som delar den känslan. Skönt. Tack internet.

PS. Straff är för övrigt en riktig pärla. En lek med det narrativa där berättaren är medskapare och man inte vet vem som är på vilken sida av berättandets spegel. DS


God Jul allesammans!

24 december, 2014

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/520/27864656/files/2014/12/img_0328.jpg
Ja god jul allihopa och hoppas att tomten kommer med många böcker idag. Här i Göteborg har vi faktiskt fått en halv millimeter snö precis och Kalle Anka är på campingtur på tv. Själv hoppas jag på minst ett kilo böcker men nöjer mig även med motsvarande i LEGO.
På återseende och en God Jul!
– Mathias


Vem vinner ett Augustpris ikväll?

24 november, 2014

Ikväll får vi reda på vilka böcker som vinner Augustpriset 2014. Som alltid är det nära på omöjligt att gissa vem som vinner men här kommer mina tankar och förhoppningar.

Årets skönlitterära bok tror jag blir Sara Stridsbergs Beckomberga för sitt ämne, Stridsbergs egna och vackra språk och för bokens starka skildring av människor på båda sidor av verklighetens gräns. Som runner-up har jag Ett så starkt ljus av Lyra Ekström Lindbäck. Bokens inifrån perspektiv får läsaren att ligga så nära huvudpersonen som det bara går och relationen, det viktigaste, blir det centrala boken igenom.

Bästa fackbok tillfaller förmodligen Lars Lerins Naturnära. Det skulle vara en värdig vinnare då Lerins konstnärsskap arbetar både på bilden och litteraturen plan och båda är utmärkta. Hans betraktelser över livets vardag har en humoristisk klang även om de har flera bottnar. Själv hade jag blivit glad om Popmusik rimmar på politik av Anna Charlotta Gunnarsson vann. Det var länge sen jag blev så lycklig av att läsa en fackbok, som dessutom handlar om politik.

Årets barn- och ungdomsbok blir, om jag får bestämma, Tilly som trodde att, av Eva Staaf för sitt mod att genom ett barns ögon visa att alla inte lever på samma sätt och att alla inte har det lika bra. Boken är osentimental men med ett stort hjärta och öppnar i läsningen med barnet för funderingar och samtal om ett samhälle av idag.

Japp, ikväll vet vi vem som blir årets vinnare. På Augustprisets hemsida kan man följa utdelningen i direktsändning.
Lycka till alla bra böcker!
Augustprisets hemsida


En hyllning till Babel!

12 november, 2014

Allt hade varit perfekt. Jessica hade lyckats få dit drömgästerna Lena Andersson, Bruno K Öijer och Björn Ranelid och diskussionerna hade varit givande och stämningen uppsluppen, ända till Spindelmannen dök upp och avslöjade att det var han som var Hugo Rask!

 

På söndag är det dags för årets sista avsnitt av SVT:s litteraturprogram Babel. Som en hyllning till detta mitt favoritprogram har jag byggt ihop följande scenario i LEGO. Mycket nöje!


Gerilla diktning, eller hur tv-manualen gjorde mig lycklig!

25 augusti, 2014

Poesi finns överallt. Oftast är den förpackad i diktsamlingar eller på bloggar men jag vill hävda att mycket poesi finns i vardagen. En slags gerilla poesi som vill få oss att stanna till och känna något eller bara få oss att le. Jag ska förklara hur jag menar.
Vi har köpt en ny TV. Det är, utan att överdriva, så långt ifrån poesi man kan komma. Om du införskaffat en TV under de senaste åren vet du kanske att det inte bara är att sätta i antennkabeln och titta på valfritt program, utan mer kan liknas vid en teknologisk brottningsmatch.
Nya kablar, antennadapter, wifi-anslutning, appar, uppdatering av den senaste mjukvaran, installationsguider och slutligen en ny fjärrkontroll att styra över alla de andra fjärrkontrollerna. Efter ett par timmar är hjärnstressen maximal och lipen nära. Sambon har tagit med barnen till lekplatsen för de inte ska lära sig fler svordomar och i desperation bläddrar jag fram ytterligare en sida i manualen som följde med tv:n. Det är då det händer.
lokloklok
Lika oväntad som Tranströmers bortglömda glänta finns den bara där. Dikten. Inbäddad i en skog av teknologiska termer, instruktioner och förmaningar. Det är som om någon på TV-tillverkarens huvudkontor visste något som ingen annan visste. Att det bästa sättet att bota den stress och de känslor av frustration det medför att koppla in en smart-tv naturligtvis är det motsatta. Det helt nedkopplade och analoga. En dikt. Befrielse från den elektroniska handbojan.

Och en sån dikt sedan.

”This page is intentionally left blank.”

Ett självklart påstående som i det ögonblick det sätts på pränt motsäger hela sin existens. På samma gång som man läser den upphör dess mening att existera. Det blir en antites. Sidan är inte tom fast texten påstår att den är det. Det är inte bara motsägelsefullt, det är genialt! Det är poesi på hög nivå och den drabbar mig där på golvet, bland sladdar, wifi-anslutningar och känslor av att tekniken slutligen besegrat mig.
Jag blir lycklig. Det är som om en naturlag trätt in och ställt allt till rätta. När familjen kommer hem är tv:n äntligen inkopplad och ordningen återställd.

Någon skeptiker kanske påstår att dikten inte alls är någon dikt utan bara en brasklapp från tillverkarens sida för att slippa telefonsamtal och meddelande från människor som tror att något blivit fel i deras manual, att något saknas och att just det som de sökte efter skulle kunna finnas på precis den blanka sidan. Till det säger jag ja. Så är det. Men deras svar finns här. Mitt framför näsan. Det är bara en fråga hur man tolkar den. Kanske borde den som skrivit diken få sparken från sitt jobb. Jag tycker att hen borde ge ut en diktsamling.


%d bloggare gillar detta: