Kvinnan på tåget av Paula Hawkins – recension

18 mars, 2016

Kvinnan på tågetJa, Kvinnan på tåget är bra.

Är den sensationellt bra? Nja, kanske.

Jag tror bokens enorma framgångar beror på två saker: Timing och osympatiska huvudpersoner. Kvinnan på tåget kom precis rätt då det fanns ett stort sug efter böcker som kunde jämföras med Gillian Flynns Gone Girl. En bok där man inte riktigt vet om det som berättas är sant med en allt annat än rekorderlig huvudperson.

Rachel i Kvinnan på tåget är inte en person du vill åka på semester med. Hon ljuger, super och är avundsjuk. Att hennes drickande ger henne stora minnesluckor gör bara det hela ännu bättre, då vare sig hon eller läsaren vet vad som egentligen pågår. Är det hennes eget blod på tröjan eller någon annans och hur kom hon hem igår kväll? Och varför ler mannen på tåget åt henne som om de delade en hemlighet.

Stilmässigt är boken lysande och svår att lägga ifrån sig. Det är nästan omöjligt att inte bli förbannad på Rachel när hon gång på gång ställer till det och klampar rakt in i situation efter situation som potentiellt skulle kunna bli hennes sista. Man blir arg för att man bryr sig om henne. Vill att det ska gå bra trots att hon sviker både de få vänner hon har kvar och sig själv.

Bokens styrka är motsägelsefullt också dess svaghet. Alla trådar, minnesbilder och resor (både mentala men också på det i titeln nämnda tåget) gör historien minst sagt rörig. Efter två tredjedelar kommer jag på mig att önska mig fram till slutet så att jag äntligen får veta hur allt hänger samma. Och visst, att önska sig fram till upplösningen kan vara något positivt, en sporre, men här blir det mest tröttsamt.

Den oundvikliga jämförelsen mellan Kvinnan på tåget och Gone Girl är förståelig. De har många tematiska och innehållsmässiga likheter men Hawkins når inte riktigt upp i samma stilsäkra nivå som Flynn. Men Kvinnan på tåget är en bra bok och står för något nytt och spännande i en genre som alltför ofta går på tomgång.

 

 

 

Annonser

Gissa novellen – Ny Legotävling på Ordförrådet!

24 februari, 2016

HmmmmElementärtSå var det äntligen dags för en ny Legotävling här på Ordförrådet! Den här gången har jag byggt en scen från en novell där du kanske, eller förmodligen, känner igen de båda huvudpersonerna. Frågan är emellertid inte vad radarparet heter utan från vilken novell scenen är hämtad. För att underlätta lite kan jag avslöja att novellen nyligen återutgivits på svenska och att en speciell ädelsten spelar en stor roll.

Skriv ditt svar i rutan nedan tillsammans med ditt namn och mailadress.

Fem lyckliga vinnare får varsitt exemplar av novellen hemskickade i brevlådan!

Tävlingen pågår till och med den 1:e mars. Lycka till!

Priserna är skänkta av bokförlaget Novellix!

 


En hyllning till Babel!

12 november, 2014

Allt hade varit perfekt. Jessica hade lyckats få dit drömgästerna Lena Andersson, Bruno K Öijer och Björn Ranelid och diskussionerna hade varit givande och stämningen uppsluppen, ända till Spindelmannen dök upp och avslöjade att det var han som var Hugo Rask!

 

På söndag är det dags för årets sista avsnitt av SVT:s litteraturprogram Babel. Som en hyllning till detta mitt favoritprogram har jag byggt ihop följande scenario i LEGO. Mycket nöje!


Det nya Babel, sommarens böcker och steampunk

1 april, 2012

Det var ett tag sedan sist, men nu är det äntligen dags för ett inlägg här på bloggen. Arbete, deadlines och livet i stort tar ibland på krafterna så man inte kan göra saker som man verkligen vill. Som att läsa och att blogga.
Tänkte våga mig på några korta tankar om böcker och livet i stort och börjar med något som många har åsikter om, nämligen det nya Babel. Jag gillar det. Jag gillar det nästan mer än tidigare då tempot känns lugnare på något sätt. Eftertänksamt, reflekterande och Jessica Gedin ger sina gäster lagom mycket utrymme att grotta ner sig i sina alster och sväva iväg i utläggningar om det mesta. Jag tyckte mycket om Daniel Sjölin också men Gedin är en mycket värdig tronföljare.

Något annat som gjorde mig glad var då en annan bokbloggare hörde av sig och undrade var jag tagit vägen. Det värmde och fick mig att bara vilja blogga direkt! Tack.

Det privata läsandet har det varit lite si och så med. Försöker ta mig igenom första delen i A game of thrones serien men hänfaller åt att titta på tv-serien istället och efteråt önska att jag hade upplevt och njutit av boken först. Har läst och recenserat en del läroböcker och hoppade till av glädje då katalogen med sommarens böcker damp ner härom veckan. Några godbitar fanns med såsom Hippie blues av Lars Ardelius och den i Amerika mycket omtalade Huliganerna kommer på besök av Jennifer Egan.
Den bok jag mest ser fram emot att läsa i vår landade på mitt skrivbord i förrgår. Själlös av Gail Carriger är något så exotiskt som en steampunk-roman med både vampyrer och varulvar. Lysande mottagande utomlands tillsammans med det faktum att boken utspelar sig det Viktorianska London i slutet av 1800-talet gör mig mycket lässugen. Recensionsdatum är den 20:e april så håll ögonen öppna 🙂
Jag återkommer inom en snar framtid på en blogg som börjar på O.

20120401-202302.jpg


%d bloggare gillar detta: