Kvinnan på tåget av Paula Hawkins – recension

18 mars, 2016

Kvinnan på tågetJa, Kvinnan på tåget är bra.

Är den sensationellt bra? Nja, kanske.

Jag tror bokens enorma framgångar beror på två saker: Timing och osympatiska huvudpersoner. Kvinnan på tåget kom precis rätt då det fanns ett stort sug efter böcker som kunde jämföras med Gillian Flynns Gone Girl. En bok där man inte riktigt vet om det som berättas är sant med en allt annat än rekorderlig huvudperson.

Rachel i Kvinnan på tåget är inte en person du vill åka på semester med. Hon ljuger, super och är avundsjuk. Att hennes drickande ger henne stora minnesluckor gör bara det hela ännu bättre, då vare sig hon eller läsaren vet vad som egentligen pågår. Är det hennes eget blod på tröjan eller någon annans och hur kom hon hem igår kväll? Och varför ler mannen på tåget åt henne som om de delade en hemlighet.

Stilmässigt är boken lysande och svår att lägga ifrån sig. Det är nästan omöjligt att inte bli förbannad på Rachel när hon gång på gång ställer till det och klampar rakt in i situation efter situation som potentiellt skulle kunna bli hennes sista. Man blir arg för att man bryr sig om henne. Vill att det ska gå bra trots att hon sviker både de få vänner hon har kvar och sig själv.

Bokens styrka är motsägelsefullt också dess svaghet. Alla trådar, minnesbilder och resor (både mentala men också på det i titeln nämnda tåget) gör historien minst sagt rörig. Efter två tredjedelar kommer jag på mig att önska mig fram till slutet så att jag äntligen får veta hur allt hänger samma. Och visst, att önska sig fram till upplösningen kan vara något positivt, en sporre, men här blir det mest tröttsamt.

Den oundvikliga jämförelsen mellan Kvinnan på tåget och Gone Girl är förståelig. De har många tematiska och innehållsmässiga likheter men Hawkins når inte riktigt upp i samma stilsäkra nivå som Flynn. Men Kvinnan på tåget är en bra bok och står för något nytt och spännande i en genre som alltför ofta går på tomgång.

 

 

 

Annonser

Vad läser du just nu Hans Gunnarsson?

5 februari, 2016
Hansgunnarsson

Foto: Martin Stenmark

Hans Gunnarsson är en av mina litterära idoler. Hans novellsamlingar Bakom glas och Februari gjorde så starkt intryck på mig att jag länge använde dem som måttstock till allt jag läste. Nu, många år senare har Hans Gunnarsson både novellsamlingar, romaner och filmmanus på sitt CV och hans senaste roman All inclusive tar med läsaren till en plats där inget egentligen är på riktigt. Eller är det kanske just precis det det är?…

På bokmässan i september fick jag chansen att träffa Hans och passade på att fråga:

Vad läser du just nu?

KantslagJag har just läst ut Hassan Blasims novellsamling ”Irakisk Kristus” och vandrat vidare i danska Dorthe Nors novellvärld i ”Kantslag”.

Vad var din första stora läsupplevelse?

Jag tror jag måste vidga svaret en smula till läsupplevelser. En författare som påverkade mig tidigt var Per Gunnar Evander samtidigt som en av mina första stora läsupplevelser var Dostojovskijs ”Brott och straff”. Klas Östergrens ”Gentlemen” bör nog också få komma med i sammanhanget.

AllinFinns det någon eller några genrer du fördrar, medvetet eller ej?

För mig har det blivit noveller och romaner, vilket i sin tur har sitt upphov i den läsning som föregick mitt skrivande. Jag har också skrivit en hel del filmmanus. Kanske borde jag ge mig på dramatiken också. Vem vet?

2666

 

Finns det någon bok du önskar du hade kvar att läsa, som du skulle vilja uppleva för första gången igen?

Svår fråga. Camus ”Främlingen”, kanske. Eller Raymond Carvers författarskap. Eller varför inte Bolanos ”2666” ­ en enastående rik, exakt och omtumlande roman.

Finns det någon författare som du anser förtjänar att lyftas fram, som inte har fått tillräckligt med uppmärksamhet och som borde läsas av fler?

Åke Smedberg.

Stort tack Hans Gunnarsson!

 


Tolkiens egna omslag till Sagan om Ringen trilogin

20 februari, 2013

20130220-220959.jpg

Att J.R.R Tolkien var en mycket produktiv författare kommer nog inte som en överraskning för de flesta. Men att han illustrerade egna omslag till både Sagan om Ringen trilogin och The Hobbit är mindre känt och än färre har sett dem. Några bilder har skymtat förbi i specialutgåvor av böckerna men nu kan man beskåda fyra av dem på hemsidan openculture.com. Jag har svårt att välja en favorit men färgkombinationerna på Sagan om konungens återkomst är magiska. Döm själva.

http://www.openculture.com/


De tio sämsta bokomslagen någonsin!

9 december, 2012

20121209-201909.jpg

Fick den här sidan rekommenderad av en vän och blev både road och oroad. Hur tänkte de egentligen när de designade dessa omslag? (Tack för tipset Maria)

10 Worst Book Covers In The History Of Literature


%d bloggare gillar detta: