En mörk välsignelse av Dennis Lehane – Recension

Repriserar en av mina recensioner då Lehanes En mörk välsignelse bjöd på en av de mest underhållande läsningarna under förra året. Boken finns sedan en tid tillbaka även i pocket.

Dennis Lehane har en förmåga att skapa historier med långa livscykler. Både som litterära upplevelser i läsarens medvetande och som uppmärksammade storfilmer. Romanen Rött regn filmatiserades av Clint Eastwood under namnet Mystic River och belönades med två Oscars statyetter och Shutter Island gick på bio förra året med Leonardo Di Caprio i huvudrollen. Även författarens senaste bok är del av något större då den tar vid 12 år efter att detektivparet Patrick Kenzie och Angela Gennaro återfört en försvunnen flicka till sin mor i Gone, baby gone (Även den filmatiserad).

Vardagen har kopplat ett hårt och obekvämt grepp om Kenzie och Gennaro då den numera 16-åriga flickan ännu en gång försvinner. Detta startar en känslomässig lavin inom Kenzie som återigen, mot bättre vetande, ställs inför en situation där moral och verklighet inte är förenliga.

Lehanes styrka ligger i intrigbyggandet. Saker och ting får ta tid och är sällan vad de först utger sig för att vara. Handlingen kan vara oförutsägbar och ta drastiska vändningar men utan att tappa fokus på huvudintrigen. Läsaren kan därför lugnt fördjupa sig i de många egensinniga karaktärer som befolkar verket utan att riskera att tappa tråden. Genom hela romanen hålls tempot ständigt uppe, även då till synes ovidkommande sidospår utforskas. Detta är en effekt av författarens på ytan hårdkokta berättarstil som bottnar i Lehanes förmåga att göra det svåra enkelt. En litterär egenskap som inte många inom den moderna deckarlitteraturen behärskar. Även flera moraliska frågeställningar vävs naturligt in i handlingen och gör En mörk välsignelse till en mångbottnad och högst läsvärd kriminalroman.

Biblioteket i Fokus Nr 2/2011.

Boken är utgiven på Albert Bonniers förlag och finns att köpa på bland annat Bokus och Adlibris.