Ordförrådet finns numera bara på Instagram och Twitter

Som ni säkert redan noterat uppdaterar jag inte längre bloggen. Jag har istället flyttat mina inlägg och tankar till mitt Instagramkonto @Ordforradetblogg och till Twitter med samma adress. Hoppas ni vill följa mig där och läsa tankar och reflektioner om böcker och allt mellan himmel och jord.

Kvinnan på tåget av Paula Hawkins – recension

Ja, Kvinnan på tåget är bra.

Är den sensationellt bra? Nja, kanske.

Jag tror bokens enorma framgångar beror på två saker: Timing och osympatiska huvudpersoner. Kvinnan på tåget kom precis rätt då det fanns ett stort sug efter böcker som kunde jämföras med Gillian Flynns Gone Girl. En bok där man inte riktigt vet om det som berättas är sant med en allt annat än rekorderlig huvudperson.

Rachel i Kvinnan på tåget är inte en person du vill åka på semester med. Hon ljuger, super och är avundsjuk. Att hennes drickande ger henne stora minnesluckor gör bara det hela ännu bättre, då vare sig hon eller läsaren vet vad som egentligen pågår. Är det hennes eget blod på tröjan eller någon annans och hur kom hon hem igår kväll? Och varför ler mannen på tåget åt henne som om de delade en hemlighet.

Stilmässigt är boken lysande och svår att lägga ifrån sig. Det är nästan omöjligt att inte bli förbannad på Rachel när hon gång på gång ställer till det och klampar rakt in i situation efter situation som potentiellt skulle kunna bli hennes sista. Man blir arg för att man bryr sig om henne. Vill att det ska gå bra trots att hon sviker både de få vänner hon har kvar och sig själv.

Bokens styrka är motsägelsefullt också dess svaghet. Alla trådar, minnesbilder och resor (både mentala men också på det i titeln nämnda tåget) gör historien minst sagt rörig. Efter två tredjedelar kommer jag på mig att önska mig fram till slutet så att jag äntligen får veta hur allt hänger samma. Och visst, att önska sig fram till upplösningen kan vara något positivt, en sporre, men här blir det mest tröttsamt.

Den oundvikliga jämförelsen mellan Kvinnan på tåget och Gone Girl är förståelig. De har många tematiska och innehållsmässiga likheter men Hawkins når inte riktigt upp i samma stilsäkra nivå som Flynn. Men Kvinnan på tåget är en bra bok och står för något nytt och spännande i en genre som alltför ofta går på tomgång.

 

 

 

Vinnare i Sherlock Holmes-Lego tävlingen!

Tävlingen är avslutad och det kom in fler svar än till någon annan Lego-tävling jag haft tidigare! Superkul!

Och de flesta visste att novellen som eftersöktes var Den blå karbunkeln ur Sherlock Holmes äventyr av Sir Arthur Conan Doyle.

Efter lottdragning har följande fem vunnit var sitt exemplar av novellen:

Anna Nordin, Olle Råde, Camilla Adolfsson, Svend Ranild och Helen Lindholm! Ni kommer alla få ett mail från mig inom det snaraste.

Och ett stort tack till bokförlaget Novellix som så generöst har skänkt de fem exemplaren av novellen!

Gissa novellen – Ny Legotävling på Ordförrådet!

Så var det äntligen dags för en ny Legotävling här på Ordförrådet! Den här gången har jag byggt en scen från en novell där du kanske, eller förmodligen, känner igen de båda huvudpersonerna. Frågan är emellertid inte vad radarparet heter utan från vilken novell scenen är hämtad. För att underlätta lite kan jag avslöja att novellen nyligen återutgivits på svenska och att en speciell ädelsten spelar en stor roll.

Skriv ditt svar i rutan nedan tillsammans med ditt namn och mailadress.

Namn(obligatoriskt)

E-post(obligatoriskt)

Kommentar(obligatoriskt)

Skicka

Δ

Fem lyckliga vinnare får varsitt exemplar av novellen hemskickade i brevlådan!

Tävlingen pågår till och med den 1:e mars. Lycka till!

Priserna är skänkta av bokförlaget Novellix!

 

Vad läser du just nu Hans Gunnarsson?

Foto: Martin Stenmark

Hans Gunnarsson är en av mina litterära idoler. Hans novellsamlingar Bakom glas och Februari gjorde så starkt intryck på mig att jag länge använde dem som måttstock till allt jag läste. Nu, många år senare har Hans Gunnarsson både novellsamlingar, romaner och filmmanus på sitt CV och hans senaste roman All inclusive tar med läsaren till en plats där inget egentligen är på riktigt. Eller är det kanske just precis det det är?…

På bokmässan i september fick jag chansen att träffa Hans och passade på att fråga:

Vad läser du just nu?

Jag har just läst ut Hassan Blasims novellsamling ”Irakisk Kristus” och vandrat vidare i danska Dorthe Nors novellvärld i ”Kantslag”.

Vad var din första stora läsupplevelse?

Jag tror jag måste vidga svaret en smula till läsupplevelser. En författare som påverkade mig tidigt var Per Gunnar Evander samtidigt som en av mina första stora läsupplevelser var Dostojovskijs ”Brott och straff”. Klas Östergrens ”Gentlemen” bör nog också få komma med i sammanhanget.

Finns det någon eller några genrer du fördrar, medvetet eller ej?

För mig har det blivit noveller och romaner, vilket i sin tur har sitt upphov i den läsning som föregick mitt skrivande. Jag har också skrivit en hel del filmmanus. Kanske borde jag ge mig på dramatiken också. Vem vet?

 

Finns det någon bok du önskar du hade kvar att läsa, som du skulle vilja uppleva för första gången igen?

Svår fråga. Camus ”Främlingen”, kanske. Eller Raymond Carvers författarskap. Eller varför inte Bolanos ”2666” ­ en enastående rik, exakt och omtumlande roman.

Finns det någon författare som du anser förtjänar att lyftas fram, som inte har fått tillräckligt med uppmärksamhet och som borde läsas av fler?

Åke Smedberg.

Stort tack Hans Gunnarsson!

 

Vad jag lärde mig på Bokmässan 2015

---

Bokmässan kom och gick. Eftersom jag det senaste haft mer smärta än vanligt på grund av intensiv träning/rehabilitering på Frölunda specialistsjukhus (kronisk värk, lång historia) så hade jag inte några egentliga förväntningar på årets mässa. Kanske var det därför det blev så bra. För det blev det. Och mycket lärde jag mig, som till exempel att:

• Alex Schulman stänger av sin mobiltelefon klockan 16:00 varje dag för att kunna fokusera på livet istället för Twitterflöden, mail och det sociala livet. (Han sätter dock på den igen innan läggdags så att han inte missar något)
• Sigge Eklund badar en timme varje kväll till sin frus förtret
• Clara Henry är omåttligt populär
• man inte blir så populär om man har på sig ryggsäck när det är mycket folk (läs jag)
• Håkan Juholt gillar Science Fiction (han köpte Ensam på Mars)
• Man får gratis kaffe i Svenska kyrkans monter
• David Lagercrantz nog skulle behöva en lång semester
• man kan göra riktiga fynd den sista timmen innan stängning på söndagen.
• man kan bli väldigt fattig just den sista timmen innan stängning på söndagen.
• Ernst Kirchsteiger är precis som på tv
• den första boken av Jan Guillou att ges ut på ungerska blir Ondskan
• två dagar på mässan är inte tillräckligt! Längtar redan till nästa år. 

The hardest working man in bokbranschen – David Lagercrantz